Den europeiska finanspakten, som 25 av 27 medlemsländer undertecknade den 2 mars, är en av flera åtstramningsåtgärder som åtagits under den senaste tiden. Ett hastigt förberett avtal (från överenskommelse om ett avtal den 9 december 2011 till en slutlig version den 31 januari 2012) som förbigår både demokratiska processer och den europeiska konstitutionen. Av de 25 undertecknade länderna är Irland det enda landet som ställer pakten för en folkomröstning.
Enligt finanspakten kan medlemsstaterna besluta över sina egna budgeter genom parlamentarisk väg, så länge ett budgetunderskott på 0,5 procent av bnp inte överskrids. Dessutom ska de undertecknade stater vars skuld överskrider 60 procent av bnp minska sin skuld med en tjugondel per år tills de når målet på 60 procent av bnp. Men då underskottet är nära eller överskrider 0,5 procent, eller skuldminskningen haltar, träder ett undantagstillstånd i kraft och Europakomissionen får automatiskt makten att ta kontroll över en stats budget.
Mekanismen genom vilken finanspakten skall korrigera ett budgetunderskott är odefinierad. Europakomissionen bestämmer ensamt över åtstramningsåtgärderna och parlamenten förlorar sin demokratiska rätt att bestämma över ett lands budget.
Flera av åtgärderna som beskrivs i finanspakten saknar stöd i de europeiska fördragen. Dessa åtgärder inkluderar skuldbromsen på 0,5 procent och åtstramningsmekanismen samt Europakomissionens roll som verkställare av pakten. Den normala dagordningen skulle ha krävt att de europeiska fördragen genomgått lagändringar eller kompletteringar genom tillägg. Denna process skulle också ha betytt delaktighet av de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Finanspakten förbigår den parlamentaristiska processen och är ett separat internationellt avtal som inte är del av Europeiska unionens lagstiftning.
Eftersom finanspakten inte genomgått den parlamentariska processen i EU, försvagar den också den europeiska lagstiftningsprocessen. Laglighet innebär inte endast mekanismerna med vilka lagar tillämpas; det gäller ocksä hur lagar skapas, förändras och ersätts.
Ur demokratisk synvinkel är finanspakten ännu mer problematisk. Då finanspakten inte är del av det europeiska juridiska ramverket, ger den Europakomissionen befogenheter utan att samtidigt underställa den parlamentarisk eller juridisk kontroll. Finanspakten ligger utanför de mekanismer som säkerställer parlamentarisk kontroll, oberoende juridisk granskning och förenlighet med lagliga procedurer.
Förutom att finanspakten utan offentlig diskussion låser Europa i en åtstramningsregim, minskar den också demokratin i Europa. Demokrati innebär inte endast uppställning av nya lagar, utan innefattar också den budgetära beslutsfattningen. Denna beslutsmakt håller man nu på att förflytta till EU-organ i ett försök att uppfylla sparkrav på bekostnad av medborgarnas påverkningsmöjligheter.
Omar El-Begawy
styrelsemedlem
Attac Finland
Insändaren publicerad i Hufvudstadsbladet 30.5.2012
